Två år senare.

Söndag idag. Mari, min ovärderliga vän, åkte hem idag efter en fem dagars visit. Det har varit fint och nästan som att vara hemma igen. Idag fyller också min äldsta vän Thea Granström 100 år. Thea bor ensam i en sedan länge avfolkad by i Västerbottens inland. Hon har sammanlagt gått 242 dagar i skola, hennes pappa gick tre dagar. För ja skull ju va hem å sköta om huse se ja gick nån da då å då. Så int ha ja gått nå myche till skola. Men ja ha ändå klara me, berättade Thea för mig för några år sedan. Thea skrattar som min farmor och är bland de mest fascinerande människor jag stött på. Jag kunde fylla ett helt inlägg om Thea, kanske det kommer, men idag får det vara.

För idag tänker jag mest på pappa, två år sen idag. Han var i Paris ett par gånger i början på 70-talet, gick på modemässa och köpte in kläder till den herrbutik i Umeå han då jobbade för. Kanske var han på modeveckan, kanske gick han i våra kvarter? Jag hann aldrig fråga. Min pappa var très chic, stilig som få, alltid oklanderligt klädd. Farmor grät när han berättade för henne och farfar att han bestämt sig för att bli klädförsäljare och inte fortsätta farfars bana i skogen som huggare. Sälja kläder, vad var det för fjask?

Var pappas klädintresse kom ifrån kunde han inte svara på men jag vet i alla fall var jag fått mitt ifrån. 

/Karin H