Au revoir bloggen!

Nu packar vi våra väskor, lämnar Paris och beger oss hem till snöstormen i Sverige. Tack till alla ni trogna bloggläsare världen över - nous vous aimons!

Nedan bjuder vi på oss själva när vi firade av vår sista lördag i Paris. Håll till godo!

Au revoir! from Karin Holmgren on Vimeo.

/Karin et Karin

Karin et Karin: Best of Paris

Vår resa kan omöjligt sammanfattas i ord, åtminstone inte några som gör Paris rättvisa. Men ni som följt bloggen har ändå förstått att vi har haft det bra. Vi sammanställt en lista över vad som var allra bäst av en mycket bra vistelse, det har vi gjort framför allt för vår egen skull, så att vi inte ska glömma bort alla de små pärlor vi upptäckt men ni får såklart också läsa den! 

Bästa museiupplevelserna

Petit Trianons trädgård i Versailles

Musée Jacquemart André

Musée Quai Branly

Les Arts Decoratifs/Musée de la mode et du textile

Fondation Le Corbusier

Bästa restaurangerna

La Potée des Halles, Rue Etienne Marcel

LA’s falafel, Rue Rosiers

L’Arpege, Rue Varenne

Bistro Paul Bert, Rue Paul Bert

Anahi, Rue Volta

Bästa vintage

Kiliwatch, Rue Etienne Marcel

Free P Star, Rue Verrerie

Second hand butik med okänt namn, Rue de la vieuville

Bästa klädbutiker

A.P.C.

COS

Claudie Pierlot

Ba&sh

Shine

Övriga butiker

Merci, Blvd Beaumarchais

Ladurée, Paris anrika macaronsbutik.

Images & Portraits, 35-37 Rue Charlot. Vintagefotografier

Tabio, Rue Vieille du Temple. Liten butik med ett fantastiskt strump- och strumpbyxutbud

Clif, skokedja

Melodies Graphiques, Rue Vieille du Temple. Pappersbutik

Bästa baren

Le Coeur Fou, Rue Montmartre. Trevliga bartenders, trevlig lokal, trevliga gäster och dessutom bara runt hörnet från vår port.

Bästa crossainterna

Régis Colin, Rue Montmartre

Finaste trädgårdarna

Petit trianons trädgård

Parc Royal

Jardin Luxembourg

Mest lyssnade låtarna under Paris-vistelsen

Million dollar bill – Whitney Houston

Foux de fafa – Flight of the Concords

Dina händer är fulla av blommor – Ingenting

Please, please, please, let me get what I want – She & Him

Stockholm i natt – Peter Jöback

Bästa nya bekantskapen

Monique 

Bästa tillfällen

Karin H: Nyårsafton 2009 som blev minst lika bra som 2008 års omsusade fest, Versailles t.o.m. ännu vackrare än vad jag föreställt mig, promenaden och museibesöket på annandag jul då Paris badade i sol, Jonathan Richman-spelningen, lyxmiddagen på L’Arpege med Erik. Åtskilliga m.a.o.

Karin A: Jag kan inte välja. Måste skriva många. Den soliga dagen på Cimetière Père Lachaise, Julafton med C och alla andra fina, Nyårsaftonskvällen och natten, Konserten med Jonathan Richman, Versailles och den där kvällen med J på Bistro Paul Bert, vårt första besök på loppmarknaden och den där stunden då jag stod helt ensam i en tyst Parc Royal och snön låg vit på marken.


Vad händer nu
Karin A: Först ska jag krama så att armarna blir lama sedan skall jag lyssna på allt som har hänt er andra (ni som inte visar upp era liv på en blogg) under tiden som jag har varit borta. Sedan kommer jag äntligen att ha tid att ta alla de där intressanta, välbetalda och roliga jobben som jag kommer att bli erbjuden! Hurra! Och om detta mot all förmodan inte skulle hända så har jag ju alltid "Nu dricker vi thé och gör collage"-fredagarna med C att se fram emot och dessa följs så klart alltid upp av After Work på Indigo. Sen har jag ju de där mintgröna vantarna som aldrig blev gjorda, dom där som jag skulle sitta och sticka på parisiska caféer samtidigt som jag sippade på ett glas rödvin, och sen är det alla dom där böckerna som jag borde läsa och den nystartade syjuntan och våren som kanske kommer snart och kvällskursen i franska och den där J som måste få en puss då och då...


Karin H: Jag åker hem och omfamnar alla mina saknade vänner, gör väggcollage, går långa promenader i alla mina nya sköna kängor och kanaliserar min nyvunna inspiration i diverse projekt. Sen... sen kommer jag sitta och stirra på gamla parisbilder, pilla på alla de kläder jag köpt, köpa bake-off-crossainter, testa lite franska glosor och så panikringa till Karin och undra om vi inte ska åka till Paris i höst? 

Avsked nr 2 på Le Coeur Fou

Avsked är svåra och särskilt svåra är de när man inte riktigt vill lämna. Så drog vi därför på oss våra ballerinas och gick över till baren Le Coeur Fou ikväll igen. Också ikväll fick vi en "cadeau". Vi hade visserligen inte hunnit ta adjö av vår andra bartender men den vi egentligen skulle adjö av, och som vi inte ville slita oss från, var Monique.

Monique blev ganska snart en naturlig del av vår pariservardag och många av våra trevligaste paris-upplevelser har inkluderat denna amerikanska. Nu åker vi hem till Sverige och hon till Amerika och när vi nästa gång ses vet ingen.

Senaste dagarna har prefixet "sista gången" applicerats på var sak vi gjort och varje handling har  fått en ödesmättad tyngd som nu börjar bli nästintill ohanterbar. I ren protest köper man därför två pain aux raisins, en på förmiddagen och en lite senare på dagen, bara för att man kan och för att dom är så sjukt goda att också de är omöjliga att slita sig från.

Imorgon ska vi packa vår stora resväskor, försöka packa så lätt som möjligt går, städa lägenheten och sen göra de sista ärendena på stan innan vi säkert kommer sluta i tårar över en "sista middag i Paris". Och med varsitt nervöst klappande hjärta inför vad som nu ska bli.
/Karin H

Våra hjärtan bankar för Le Coeur Fou

Vi har precis kommit hem efter att ha mottagit en avskedsgåva från våra favoritbartenders på stammisbaren, Le Coeur Fou. Vi tillbringade en sista stund vid bardisken tillsammans med presenten, en flaska rödvin. När killen bredvid oss drog fram gitarren och rev av ett par härliga souldängor nöp det till i hjärtat och vi tänkte: Sånt här händer bara i Paris!
/Karin et Karin

5 jours ensemble

Och nu kanske ni har undrat, vad gjorde Karin H den där helgen när Karin A hade händerna fulla av de trevliga stockholmarna nedan?

Inte bara Emilie och Carin gjorde det kloka valet att åka till Paris första veckan efter nyårs- och julhelgerna, den veckan då de flesta turisterna åkt hem och Parisborna återgått till jobbet. Min Mari kom också och gjorde ett efterlängtat realbesök efter en höst skypande med kaffe- och vindrickande på distans.

Min så mångsidigt begåvade vän, både snart färdig doktor och fotograf i ett, dessutom som Karin A väldigt frusen, dök upp i Paris lagom till när vädret slagit om och gått från milda plusgrader till minus och ilande snöblåst. Vi tog sökte skydd i de parisiska katakomberna, insåg att en färd upp i eiffeltornet en sådan här gång var mindre klok och kom inte ens halvvägs upp. När snön lagt sig gav vi oss ut på långpromenader i pariskvällen, svepte vin och stapplade kvarterets barer runt, för att avsluta med en fotoexpedition där jag försökte iklä mig den mindre bekväma rollen som modell. Och precis som det sägs kan jag avslöja att livet som modell inte är det minsta glamoröst. Stelfrusen och inte det minsta avslappnad stod jag i klänning och högklackat på louvrens innergård, omgiven av roade turister.

I Montparnasse, rakt under det parisiska gatunätet gömmer sig katakomberna

Mari var snäll och dubblade sin bagagevikt för att jag skulle få hem jackor, champagneflaskor och böcker.

Foto: Mari Paajanen

/Karin H

Igår...

...var vi på avskedsmiddag hos våra svenska vänner Karolina och Sara. De bjöd på lasagne i sin lilla lägenhet på rue Greneta. Vi hade omedvetet synkade outfits, kvällens tema visade sig vara svart kjol och prickiga accessoarer.

Karin A kompletterade sin outfit med ett stort blåmärke under kjolen. Ibland är olyckan framme när man minst anar det. Till exempel när man är på sitt bästa humör, efter ett muntligt prov som gick riktigt bra, och på väg ut på stan. Ett litet felsteg i den blankslitna trätrappan och du åker på ändan nerför ett halvt våningsplan. En sådan incident kan få svåra följder, det kan bland annat vara trixigt att gå på bio och se Bright Star eftersom det är svårt att följa med i handlingen samtidigt som du bara kan sitta på ena halvan av rumpan. Det kan även leda till att du får följdskador, såsom stel nacke och ont i ryggen då du bara kan ligga på ena sidan och sova. I samma position hela natten. På en luftmadrass.

Nu när hemresan närmar sig med stormsteg har vi blivit lite stressade över allt det där som vi gärna velat göra eller besöka men hela tiden skjutit framför oss. Vi har därför lagt in vår högsta turistväxel och har under veckans gång kunnat pricka av en hel del på vår Att göra-lista. I onsdags spenderade vi nästan fem timmar på Memorial de la Shoah (Museet om Förintelsen). Ett nytt och fint museum med intressanta utställningar och ett stort minnesmonument ute på gården.

Igår var vi i 8:e arr och besökte Musée Jacqemart André. Ett stort stadspalats som tillhört ett franskt konstsamlande par, omgjort till museum så tidigt som 1913. Redan vid uppfarten slogs vi av häpnad och föll sedan fullkomligt när vi äntrade den inglasade vinterträdgården strax innanför den stora danssalen. Så fint att vi inte kunde låta bli att trotsa fotoförbudet och gick lös med mobilkamerorna. Förlåt.

smygtagen bild av Jardin d'hiver

Fasaden utifrån

Muséets café

Karin H har också efter tidigare otur med att pricka in öppettiderna, besökt Archives Nationales, Frankrikes riksarkiv som sedan 1808 huserar på rue Archives i ett tidigare privat hem tillhörande ett prinspar ur den rojalistiska klanen. I den del som är museum finns även en bevarad privat del tillhörande prinsparet med möblemang och inredning inte långt från vad som visas i kungliga slottet Versailles.

Och ett litet inflikande tips till er som bara besöker Paris över en helg och inte anser er ha tid att åka ut till Versailles men ändå vill se franska stilmöbler, besök då makarna Andrés hem eller varför inte Archives Nationales, lättåtkomligt som det är mitt i stadsdelen Marais.

Nu ska vi spendera vår sista lördagkväll i Paris. Apertifen är redan blandad och uppdrucken, sällskap inväntas och ett sedvanligt besök på vår bar Le Coeur Fou är förstås inplanerat.

Trevlig kväll kära läsare!
/Karin et Karin

Karin et Carin et Emilie

Den andra helgen i januari fick jag fint besök från Stockholm. Det var mina gamla vapendragare från Tekniska Museet, Carin och Emilie, som hade kommit till Paris för att besöka museer och slå klackarna i taket. Jag hade bokat ett rum åt dem på ett gulligt litet hotell på gatan här intill, särskilt praktiskt då jag lovat Emilie att följa henne hem till hotellet varje kväll. Tyvärr visade Paris upp sig från sin sämsta sida den här helgen, himlen var grå, det blåste och snöade om vartannat dessutom verkade Paris alla hundar ha kommit överens om att gå till just mitt kvarter för att uträtta sina behov på trottoaren.

I Emilies ficka brände dock två ICOM-kort, som gav gratis museibesök och förtur i kön. Dessa kort användes flitigt och vi flydde bort från iskalla vindar och hundbajsar, in i konstens underbara värld. Under helgen hann vår museeintresserade trio med att gå på Centre Pompidou, Le Louvre, Les Arts Decoratifs och Musée de la Mode et du Textil. Dessutom var vi inne i Notre Dame de Paris och gjorde en tur till Eiffeltornet. Musée de la Mode et du textil kan jag verkligen rekommendera. Där blev vi alldeles hänförda av en tillfällig utställning om modedesignern Madeleine Vionnet, som faktiskt var bland det bästa jag sett! Underbara klänningar, intressanta bilder, snygga montrar och en fantastisk utställningskatalog. Carin kände ett plötsligt sug efter en aftoncape i sammet, själv blev jag väldigt fäst vid en lejongul sidenklänning och bestämde raskt att på nästa födelsedagsfest är det 1920-talstema som gäller. Emilie trånade efter en mörkblå aftonklänning men efter viss tvekan slog hon istället till på den gigantiska (och dyra) katalogen, något som hon helt säkert aldrig kommer att ångra!

Trots alla museibesök så lyckades vi även klämma in lite shopping, några middagar och en hel del franskt vin. Nedan ser ni några bilder från vår förfest på Carin och Emilies blommiga hotellrum där vi intog varsitt glas rödvin samt resterna av julens Aladdinkartong. Karin H och jag jublade när jag drog mig till minnes att Emilie är en av det fåtal personer som faktiskt gillar praliner med körsbär/ägglikör/andra skumma spritsorter. -"Nu blir vi äntligen av med dem!" utbrast jag glatt. Flickorna på hotellet verkade uppskatta chokladen och jag uppskattade heltäckningsmattan och värmen på deras rum men om det är någon gång i livet som jag har sörjt att jag inte äger en videokamera så var det just vid detta tillfälle. Emilie har nämligen en ganska annorlunda uppfattning om hur det låter när man är glamorös och ligger på sängen och mumsar likörpraliner. Jag skrattade så mycket att det var omöjligt att hålla kameran stilla och i stort sett varenda bild blev suddig.

Söndagen spenderades utomhus, längs Seine och i St. Germain. Vi slog nog världsrekord i grenen "Snabbt besök vid Paris mest kända byggnad" då vi nöjde oss med att titta på Eiffeltornet underifrån och sedan posta ett par vykort i brevlådan vid tornets västra pelare. Vid lunchtid värmde vi oss med en dålig fransk löksoppa, kanske inte den idealiska rätten dagen efter en festlig kväll...

Helgen gick så fort och helt plötsligt var det dags för vännerna att åka hem. I vanlig ordning var jag en tidsoptimist när jag följde dem till metron vid 17-tiden och försäkrade dem att de skulle hinna fram med god marginal. Vistelsen i Frankrike slutade istället med stress och löpträning mellan metron och flygbussen vilket, skulle det visa sig, följdes av andra svårigheter. Dagen efter skickade Emilie det här meddelandet:

Hej och tack för en fantastisk helg!

Resan var underbar fram tills då vi lämnat dig Karin. Då började helvetet.
Ja dels var vi väl lite tidsoptimistiska vad gäller tiden det skulle ta till flygbussen så där vart de ju lite stress och panik och springande. Sedan var det kaos ute på flygplatsen. Nu förstår jag vad som menas att flyga med Ryan air..... Men det värsta av allt. 20 min efter takeoff började en man kaskadspy av matförgiftning, och den stanken, den stanken..... å jag mår illa bara jag tänker på det. Sedan fanns det inte någon utbildad personal som kunde ta hand om han och ett tag befarade vi att vi skulle få nödlanda i Köpenhamn eller något. Efter lite mer än 2 timmar, som kändes som 48 timmar, landade vi äntligen i Skavsta. Väl i Stockholm hoppade vi i varsin taxi hem och vid halv 2 släkte jag ljuset och somnade som en stock. Ikväll ska jag öppna min bok och drömma mig tillbaka till konstens Paris :) Kram!

Tack för en trevlig helg, vi ses snart!

/Karin A