Vår första lediga dag tog vi en promenad till Paris största kyrkogård Pere Lachaise (Montparnassekyrkogården med Sarte/Beauvoir/Duras/Gainsbourg har vi besökt vid tidigare tillfälle) för att se de omtalade gravarna efter Jim Morrison och Oscar Wilde.
Jag påmindes om min korta sejour med The Doors som 16-åring. Jag lånade hem skivan ”The Doors” från Ersbodabiblioteket, hade ju förstått att det skulle vara något visst med sångaren Jim Morrison. Och visst tyckte jag nog det var rätt bra, eller ville gärna tycka det åtminstone. Jag sjöng ”Light my fire” på musiken, köpte ”Morrison hotel”-skivan på skivmässan och skaffade mig ett par utsvängda manchesterbyxor. Letade mig vidare in i den psykedeliska rockeran med Grateful Dead, The Byrds och Jefferson Airplane men så dök Janis Joplin upp och jag stod inte längre ut. Inte min grej. Efter någon månad gav jag upp och förpassade ”Morrison hotel” till den mer undanskymda delen av skivsamlingen.
En mycket bättre version av The Doors ”light my fire”, helt befriad från psykedelian:
Första lovdagen bjöd på fantastiskt väder. Sol och krispig kall luft, kanske den ultimata väderleken för ett kyrkogårdsbesök. Nedan lite bilder från dagen:
En grav hade en katt på sig. En sån fin prydnad skulle jag också vilja ha.
/Karin H
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar