fredag 27 november 2009

Dramatik på sjätte våningen

Igår vid middagstid när vi stod fullt påklädda i hallen och var på väg ut på en sen shoppingrunda hörde vi plötsligt hur det bankades väldigt hårt på grannens dörr.
-Vad händer, ropade Karin förskräckt och bad mig kolla ut genom titthålet.
-Det är brandmän!
-VA?!
-Brandmän, och det ser ut som rök. Brinner det?!
-Öppna dörren!

Jag öppnade dörren och utanför vände sig tre brandmän mot mig.
- Sätt föö? frågade jag på min obegripliga franska.
Samtliga såg frågande ut och jag försökte igen
- C'est feu?
- Pardon Madame?
Jag misströstade lite och Karin fick rycka ut. Med hennes lite mer utvecklade vokabulär frågade hon precis det vi ville veta, om det vara fara för våra liv? Brandmannen förstod inte.

Väl ute i trapphuset kunde vi konstatera att det inte brann, den rök jag tyckte mig ha sett genom titthålet var uppenbarligen bara ett hittepå av min hjärna. Våra misstankar riktade sig istället mot taket.

För någon vecka sedan gjorde nämligen en av våra grannar mig uppmärksam på en oroande stor spricka i taket ute i trapphuset. Hela taket bågnade och det såg ut som det skulle brista när som helst. Misstänkt vattenskada  sa mitt otränade öga. Sedan denna upptäckt har vi levt i en ständig skräck om husras och jag springer alltid lite extra fort nerför och uppför trappstegen under jättesprickan.

Uppenbarligen hade nu någon tagit tag i saken och ringt brandkåren. Brandmännen i sin tur ville ha tag på våra grannar vars lägenhet ligger precis mittöver sprickan. Ingen hemma.
Lite lugnade över att huset ändå inte stod brand och trygga med tanken på att det befann sig säkert 5-6 stycken brandmän i trapphuset för att se över taksprickan, vågade vi (trots att ingen dementerat huruvida det rådde verklig fara för våra liv) ge oss iväg på den planerade shoppingrundan.

När vi kom hem igen och gick uppför de 6 trapporna utan hiss möttes vi på våningen under oss av ett stort hål i taket. Ett svart hål fullt med fuktigt trä som ingen av oss ville inspektera något närmare. Brandmännen var long gone och vad som händer nu vet vi lite om. Ingen informerande lapp syntes till.


Taket före. Bilden gör inte riktigt sprickan och bågnaden rättvisa.
Uppför trappan och till höger bor vi.

Taket efter

Nu går vi under detta varje dag.
/Karin H






 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar