Karin et Karin ger er "Best of 2009"

Karin H:

Musikåret 2009 var året jag lyssnade på musik som jag vore åtta igen - nästan uteslutande svenskt rakt igenom. Deportees skiva har nötts fram och tillbaka i bilen till sommarens jobb i Olofsfors. Och ännu är jag inte less, tycker fortfarande att When they come är ljuvligt vacker och raden ”I haven’t dance since I was in school, is there a slowdancer in you?” från Wherever I lay my head tonight är en finstämd fortsättning på Frida Hyvönens ”It felt almost like Dirty Dancing, minus the United states and instead of a resort it was the Folkets hus basement”.

En annan svensk skiva som jag verkligen gillat och lyssnat på upprepande gånger är Jenny Wilsons. Om sommaren tillhörde Deportees så var våren verkligen Jennys. Lyssna bara på We had everything och efterföljande Strings of grass. Årets duett, också den svensk, utnämner jag den bitterljuva A Wedding in June till med Montt Mardie och Andreas Mattsson. 

I vad som verkar vara en lönlös väntan på D’angelos nästa album lyssnar jag gillande på Maxwells senaste. Pretty Wings är precis så silkeslen så som jag vill ha min R’n’b.

Kunde inte låta bli att slänga in en låt från R Kellys senaste skiva, och den får stå för mig eftersom jag misstänker att Karin A aldrig skulle sätta upp den på sin egna lista, men den är så typisk the pied piper och joddelpartiet så roligt. 

Årets låt slutligen, givet att jag skulle gilla - både svensk och R'n'b, kom från Sveriges D'angelo baby Kaah, Som en blomma. Låten kom visserligen redan i slutet av 2008 men nådde inte mig förrän i februari 2009.

Karin A:

Det har varit mycket "gammal" musik i år. Jag har till exempel återfunnit Whitney Houstons discolåtar, haft fina powerballad-kvällar och nynnat på gamla goda klassiker från Orup. Jag har ju en förkärlek för lite lugnare musik på tema kärlek eller "hur svårt får livet vara egentligen?" och där har Teiturs One and Only, Cyndie Laupers True Colours och Dina händer är fulla av blommor med Ingenting dominerat min stereo tillsammans med Stevie Nicks fina Landslide och Oh Shanghai med Frida Hyvönen. Sedan har jag piggat upp mig med lite JJ, MGMT och the XX och kan konstatera att årets trend verkar vara korta bandnamn och bokstavskombinationer skrivna med versaler. Annars har det varit mycket Bon Iver, Fleet Foxes och lite andra härliga män med rutiga skjortor och skägg. Jag tycker verkligen om Kleerups samarbete med Markus Krunegård, något som tyvärr inte syns på vår lista eftersom de låtarna  inte ligger ute på franska Spotify. 

Årets mest oväntade musikupplevelse måste nog vara att jag för första gången i mitt liv frivilligt lyssnat på en låt av Peter Jöback men hans Stockholm inatt har faktiskt spelats flitigt här i Paris. Titeln "Årets theme song" ger jag såklart till I'm throwing my arms around Paris med Morrissey.

Karin et Karin - Best of 2009