Karin et Karin far till Champagne och Alsace: och smakar på den ädla drycken

Ännu sugna på vinrankor och åtminstone få oss ett glas champagne på någon kvällsöppen restaurang vek vi av in på champagnerutten.

Vi korsade genom flertal småbyar, såg fält på fält med vinrankor och de stängda champagnehusen var nästan lika många till som vinrankorna. Ganska snart förlikade vi oss med tanken att vi skulle få nöja oss med att se Champagne genom bilfönstret. Vi steg ur bilen och fotade oss utanför "Gula änkan", Veuve Cliqcout för att skaffa bevis på att vi varit där. 

Åkte vidare och ställde in GPS:en på Strasbourg.

Det hade börjat mörkna och vi spanade efter en restaurang för det där champagneglaset. Vi passerade genom en mindre by och bromsade in när vi såg något som lyste, kanske kanske kunde vara en restaurang? Karin H klev ur bilen för att undersöka saken närmare, gick runt hörnet bara för att konstatera att det var vanlig julbelysning som lurat våra ögon. Men så kom där vaggandes en gammal kvinna och på frågan om det ändå inte fanns någonstans man fick smaka på champagne så sa hon - jovisst, monte à droite!

En högersväng med bilen och så låg där ett litet champagnehus där det lyste i fönstret. Kyden gläntade på dörren och vi steg rakt in i en privat provning. Där satt sonen i huset och hade precis öppnat en flaska av deras bästa årgång, 2004, som han skulle bjuda två bra kunder på. Vi bjöds att sitta med och möttes av sådan vänlighet och god champagne att vi köpte med oss en låda på sex flaskor. Jean Dumangin hette huset och hade gått i arv i sex generationer. Rörda av gästvänligheten kysste vi på kind och tog farväl med åtskilliga "Merci beaucoup". 

Två generationer Dumangin; far och son, fyra glada besökare och en bra kund

Så gick färden vidare mot Strasbourg.    

/Karin et Karin