Lyxhustrun/High on life

Utan att vara någons hustru har mina mornar börjat likna sådana jag tänker mig lyxhustruns.

Jag stiger upp med Karin när väckaren ringer kl 8 och medan hon gör sig redo för skolan drar jag på mig joggingdressen och ger mig ut i den svala morgonluften. Korsar morgontrafiken och fem minuter senare joggar jag in på Louvrens slottsgård och vidare in i tulerieparken.  Tar ett yttervarv runt parken och lagom till jag når parkens bortersta mitt möts jag av soluppgången. Framför mig brer då hela tuilerieparken ut sig med Louvren i ryggen och bakom mig sträcker sig Champs-Élysées ända bort mot Truimfbågen.  Hur jag nånsin ska kunna motivera mig att ta mig igenom ett elljusspår hemma igen vet jag inte. High on life springer jag som en gasell den sista biten av parken.  

På vägen tillbaka passerar jag Park Royal, en lite mindre park som omgärdas av en rad med exklusiva butiker och där har man i skyltfönstren med anledning av modeveckan ställt ut en hel hop med klassiska svarta klänningar under titeln ”La petite robe noire”. Det är LBD:s från 40-talet fram till idag och det är Pierre Cardin, Givenchy, Lanvin, Gucci, till och med Karl Lagerfeld for H et M, samtliga hämtade ur den mångåriga butiksinnehavaren Didier Ludots klänningsarkiv.  Jag fönstershoppar lite och känner ingen brådska hem.

Men så når jag vår port och tar mig uppför de sex trapporna utan hiss till våra 19 kvm, sätter på frukostgröten och den där känslan av lyxhustru sjunker snabbt undan.

/Karin H

Une petite robe noire. En gucci.